I min gröna ungdom åkte jag och min kompis buss till Västmanland för att hon var så kär i en kille där. Och det lönade ju sig eftersom det numera är hennes man. Själv så följde jag mest med för att det var spännande och jag hade så tråkigt hemma. Man bodde ute på landet och långt ifrån där det hände saker. Så allt annat än att vara hemma var ju spännande om man säger så. Vi hittade inte på så mycket när vi var där, vi umgicks mest med folk, gick på café och åkte ibland in till storstan Västerås och shoppade loss.